Mickelsöarna

Mickelsörarna har under århundraden varit en viktig plats för fiske och skogsbruk. Under krigsåren var Mickelsörarna viktig för transport, smuggling och skydd. Människor som bott på örarna har räddat livet på många personer när deras fartyg gått på grund på någon av grynnorna i det grunda Kvarken. Under flera decennier fördes får ut till holmarna för bete. Jordmånen är sandig och otaliga transporter med sand har transporterats till fastlandet från Mickelsörarna. 

De första fast boende som kom till Mickelsörarna var Marcus och Brita Bäck. De flyttade till Vildskär på 1830-talet. Paret Bäck var skogsvaktare. Marcus och Brita Bäck fick två döttrar, Anna och Beata. Anna gifte sig Yrjas och Beata gifte sig Lundberg. Härifrån härstammar de släkter som levt i flera generationer ute på örarna. Vid sekelskiftet och fram till 1930-talet bodde över 30 personer på Örarna. Ännu under 1930-1960-talet var ett 20-tal personer skrivna här. Efter den här tiden avfolkades ögruppen snabbt. Nu började man bygga villor på öarna. Samtidigt började man diskutera om ögruppen borde bli ett naturskyddsområde för att bevara dess karaktär.

De flesta familjer som bodde på Mickelsörarna bodde på Vildskär vid Gårdarna eller på Skatan. Kis är en annan ö som varit folks hem. Håpöuran kallades ”stan” på Mickelsörarna. Det var ett av de mest kända fiskelägena och här fanns tidigare uppe mot  12 st fiskebastun, flera strandbodar och boningshus inramade av ”skötänjona”, torkställning för bragden.

Livet på Mickelsörarna var att leva med ödet

Människorna levde främst på fisk. De kunde inte odla säd, eftersom jordmånen var mycket mager. Istället var det främst timotej som odlades. Livet har påverkats mycket av väder och vind. Under menförestid var kontakten till fastlandet helt bruten. Under färderna mellan fastlandet och örarna har många människor mist livet. Lyckan har kommit lika överraskande. Under 1860-talets nödår räddades människornas liv på Mickelsörarna av att en skuta fullastad med råg gick på grund vid Boskär och folket kunde utnyttja lasten för att få levebröd. 1923 flöt en stor mängd virke i land på holmarna. Många använde det här virket för att bygga nya byggnader. 1928 gick Atlanta på grund vid Långrevet. Atlanta hade en last på 30-40 000 liter sprit ombord. Männen samlade snabbt ihop de tusentals kanistrar som flöt omkring i havet och gömde dem för myndigheterna.

Sjöbevakarna kom till Mickelsörarna 1950. Den första byggnaden stod på Kummelskär i 36 år. 1987 byggdes en helt ny stationsbyggnad. Året 1993 lades verksamheten ner på Kummelskär. 

Ingen kollektiv trafik har någonsin funnits mellan fastlandet och Mickelsörarna. Sjöbevakarna hjälpte gärna folket i vardagen och transportera vuxna, barn och förnödenheter mellan skärgården och fastlandet.

President Urho Kekkonen besökte Mickelsörarna och Kummelskär i juli 1957 för att fiska och koppla av efter sina officiella besök i regionen.

Källa: Marita Bagge (1996): Mickelsörarna. Scriptum

Kuriosa

Enligt Zacharias Topelius saga om skeppet Refnaut uppstod den vackra skärgården Mickelsörarna efter att skeppet gått på grund och man kastat ut barlasten. Mull och stenar vräktes överbord. 

I början på 1900-talet behövdes pass med fotografi och båtnummer för att ta sig till Mickelsörarna. Både fiskare och fårförare måste skaffa detta pass innan de lämnade fastlandet.

Familjen Back på Mickelsörarna bodde så trångt att julgranen måste hängas i taket om alla skulle rymmas in.

Platser på Mickelsörarna

Fårörsfladan: Slottins fru ger sig ut för att be om hjälp med mat. Hon fryser ihjäl under en gran. Platsen döps till Slottes graven.

Kekkonen-stenen: En sten i närheten av Krokskärs. President Kekkonen fångade en gädda med spö från denna sten.

Apskärsgrund: fiskeläge

Furuskär: klapperstensfält

Furuskär nummer två: tjärdal och odlingsmark för potatis till Gårdarna

Järnstången: jungfrudans, sandtransporter till Kaitsor

Krokskär: jungfrudans, kompassros

Kolaningen: jungfrudans

Skrävelbådan: ryssugnar

Stor-Kolaningen: kompassros

Långrevet: här går Atlanta på grund

Dammen: Holmträsket, anlades på 1930 talet av Alfred och Lennart Yrjas

Österö: här går barnen i skola och hit åker man för att proviantera

Citat och uttryck

Mickelsörarna:

”Visst ha an stellt in galning vä bälestaanjin nö” (blåstigt)

”Få sii åm an ska åsta stjuot spjelldi” (dimma)

”E rääker vambtajlljin” (ösregn)

”Nöden har ingen lag, ta tarvtinje tä do hittar e”

”Om Gud vill och vi Lefva…”

”Gud välsignade stränderna”

På Hopöurna är det ”lä som i modersmagan”

Mickelsöarna består av lika många öar som dagar på ett år.

Slafate: ett träfat med lock som man åt potatis och fisk i

Blåolakan: saltlake från dagen innan

Jeil strömgan: rensa strömming

Etsalete: eftersaltet

Fjärdingar

Åttingar

Rännstanjin: hjälpmedel vid säljakt.