Historia

Fiske- och sjöhistoriska museet ​

På Österö, intill UF-lokalen ligger fiske- och sjöhistoriska museet. Museet är alltid öppet på skärgårdsmarkanden. 

I museet finns fiskeutrustning och båtar från hela Maxmo. Här finns Ida Lundberg snöskoter och båt från Mickelsörarna. Du kan också se minnen från Urho Kekkonens besök i Maxmo 1957. Eller kanske är det en äkta Wikströmmare som intresserar dig?

Huset där museet finns byggdes först byggdes som skolkök, bagarstuga och bastu för Österö skola.


S/S Equity

Fartyget S/S Equity transporterade vapen och nyutbildade jägare från Tyskland till Finland. I oktober 1917 lossades en stor vapentransport på Västerö. Platsen för lossningen heter Storsandviken. Här hjälpte bland annat orstbefolkningen till med att lossa skyddskåristernas vapen och ammunition. Allt skedde i största hemlighet från myndigheterna. 

Vid Storsandviken  finns ett minnesmärke av S/S Equity. Minnesmärket når man längs den natursköna och populära Västerö vandringsled. På Tottesunds Herrgård kan man besöka en utställning om Equity.

Mickelsörarna

Mickelsörarna hade fast bosättning mellan 1830-talet och 1980-talet. Mickelsörarna har under århundraden varit en viktig plats för fiske och skogsbruk.Människorna här levde främst på fisk. De kunde inte odla säd, eftersom jordmånen var mycket mager. Livet påverkades mycket av väder och vind. Under menförestid var kontakten till fastlandet helt bruten.

Under 1860-talets nödår räddades människornas liv på Mickelsörarna av att en skuta fullastad med råg gick på grund vid Boskär och folket kunde utnyttja lasten för att få levebröd. År 1928 gick galeasen Atlanta på grund vid Långrevet. Atlanta hade en last på 30-40 000 liter sprit ombord. Männen samlade snabbt ihop de tusentals kanistrar som flöt omkring i havet och gömde dem för myndigheterna. Under krigsåren var Mickelsörarna viktig för transport, smuggling och skydd. 

Sjöbevakarna kom till Mickelsörarna 1950. Den första byggnaden stod på Kummelskär i 36 år. 1987 byggdes en helt ny stationsbyggnad. Året 1993 lades verksamheten ner på Kummelskär.

Ingen kollektiv trafik har någonsin funnits mellan fastlandet och Mickelsörarna. Sjöbevakarna hjälpte gärna folket i vardagen och transporterade vuxna, barn och förnödenheter mellan skärgården och fastlandet.

Källa: Marita Bagge (1996): Mickelsörarna. Scriptum